Volontär på Tuleeni Orphans Home oktober till december 2008
Innan jag reste iväg till Tanzania, visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta! Jag hade förväntningar, och bilder i huvudet men jag tänkte mer att det är så annorlunda så det spelar ingen roll vad jag tänker eller försöker förbereda mig på. Det kommer att bli en krashlandning i en helt annan värld.
Jag blev otroligt hänförd och fascinerad av allt jag såg omkring mig. Vilket liv! Vilka färger! Vilka människor! Tanzania är så levande, och jag slutade aldrig förundras av deras livstil, synsätt och vardag. Trots att jag själv ansåg mig vara en del av allt det under min vistelse. Mina två månader som volontär på Tuleeni Orphans Home gjorde att jag växte till människa och blev mer ett med mig själv. Samtidigt är jag mer splittrad nu än någonsin förut när det gäller mycket. Jag har börjat ifrågasätta min västerländska livsstil väldigt mycket och jag kommer nog aldrig riktigt bli den jag var. Det var en underbar tid och det känns tomt utan alla mina älskade barn som inte längre springer runt fötterna! Vi delade så mycket och jag blev verkligen engagerad och känslomässigt involverad i dem. Jag trivdes som fisken i vattnet på barnhemmet och har sällan haft så kul som när jag sprang runt och lekte, diskade, tvättade, skrattade, busade..listan kan göras oändlig!
Jag njöt av allt jag fick vara med om och jag har aldrig haft så roligt och känt mig så välkommen som när jag var där. Men det var också svårt att smälta in och anpassa sig till allt nytt. Det är annorlunda! Och kulturen är av ett helt annat slag. Men jag blev djupt förälskad, samtidigt som jag har en sorts hatkärlek till landet! Det är inte alltid lätt att sticka ut så mycket som man faktiskt gör, det går sällan att komma ifrån vitingstämpeln! Vilket kan vara ganska frustrerande när man som vi försökte leva ett vardagligt liv! Men man lär sig otroligt mycket och efter ett tag lär man sig hantera det och de kunskaperna tar jag med mig vidare i livet!
Om du funderar på att åka som volontär så tycker jag absolut att du ska göra det! Jag hade förmånen att åka med min kompis och det känns väldigt bra att nu efteråt ha någon att dela allting med som verkligen förstår. För hur mycket man än berättar för andra så kommer de aldrig att förstå. Det är knappt man gör det själv! Det är en otrolig möjlighet och du kommer lära dig mycket nytt och se saker ur andra vinklar, jag ångrar inte min resa en endaste minut och jag drömmer mig tillbaka varje dag!
Läs mer om Johannas resa på:
http://johannaochfannys.blogg.se/
