Jenny

Mitt namn är då Jenny och jag fick för mig i April det här året att åka till Tanzania pågrundutav att en vännina skulle åka. Så vi satte igång med alla förberedelser så vi skulle vara klara till den 28 maj, en hel massa sprutor skulle tas och en hel del saker inköpas. Det blev ganska stressigt på slutet men allt blev ner packat och två flyg senare så var vi i Tanzania. 
Äntligen framme kom vi snabbt underfund med att saker och ting inte går lika smidigt som hemma i Sverige, sånna lätta saker som att komma in i vårt hyrda hus var inte så lätt som vi trodde, tur nog finns det så trevliga och snälla människor som hjälper till när låsen krånglar. Även toaletterna var förvånansvärt krångliga då en gick sönder första kvällen så jag höll på att få spader. Utrycket kan något gå fel i Afrika så går det fel i afrika, kom snabbt upp.
Sen började alla besök till olika skolor och liknande, jag kände mig hyffsad obekväm pågrundutav att jag inte kunde språket eller kulturen specielt bra. Men människor här är öppna hjälpsamma och glada så det löste sig ganska fint ändå. 
Eftersom det var långt från alla dagar vi hade något trevligt att göra med våran tid så gick vi ner till agape learning center för att umgås med lite folk och kolla internet eller bara vara ivägen. Det blev snabbt våran tillflyckt om dagarna och vi lärde känna Linus, Maria och Tomas och lite mer folk som hjälpte oss med det ena och det andra. 
Trafiken i Tanzania är inte lika säker som hemma så vi vågade sällan använda oss av den lokala bussen som här kallas Dalladalla, de kör helt enkelt som galningar så vi kände oss säkrare att gå dit vi ville. Eftersom de flesta här är mörka så blir man ganska utstirrad och barnen tycker det är riktigt intressant och skrattar ofta åt en vilket kan vara jobbigt om man är på dåligt humör. Men ofta är de gulliga och vill gärna hålla handen. 
När jag kom ner hit visste jag att vad jag än förväntar mig kommer jag att bli chockad ändå och det har jag blivit gång på gång. Att vara en vit ung tjej här nere är inte alltid lätt, många drar i en och man ska inte gå ut efter klockan sju då det blir mörkt för att det är farligt. Även vissa platser ska man undvika för att det kan vara farligt, att vara rädd får en helt annan betydelse här nere än hemma. 
Massor har jag lärt mig om mig själv och fått en inblick i den Tanzaniska livet. Just nu saknar jag sverige ganska mycket och vet inte om jag kommer åka hit igen men det är en resa som gett mig mycket och som jag är jätte glad att jag vågade göra.