Linus Dunkers berättar
”Allt började egentligen med att jag var med i Miljörådet på Danderyds Gymnasium. Ansvarig samordnare för denna grupp av elever var Gunnel Lindgren, då biologilärare på Danderyds Gymnasium.
Under VT 2002 så planerade man att starta en kurs i U-landshjälp/Internationellt arbete. Det blev aldrig av eftersom intresset från elever var så litet och Danderyds Gymnasium vid denna tidpunkt endast hade en tillfällig rektor som inte ville påbörja några nya kurser.
Istället så började jag på egen hand att forska och ta reda på vad man kunde göra för sorts arbete. Från början handlade det om allt mellan himmel och jord. Hur man gör solceller, hur man bygger och använder en solugn, hur man kunde använda kemikalier såsom kopparsulfat för att lagra energi och så vidare…
Det blev ingen rätsida på det hela förrän vi fick besök från Afrika. Det var Kennedy som var inbjuden av Gunnel Lindgren att besöka Danderyds Gymnasium. Det ropades ut i högtalarna att alla som ville fick komma och lyssna. Dessvärre så kom det inte så många för att lyssna. Men jag var där och några andra från miljörådet.
Kennedy berättade om problematiken i Tanzania och välkomnade oss som volontärer eller besökare till sitt land. Från och med denna dag så riktade jag in mig på Tanzania.
På höstterminen 2002 så började kursen ”Projektarbete 100p”. Jag var fast besluten att arbeta med något som jag kallade för ”Tanzaniaprojektet”. Vid detta tillfälle så fanns ännu inga idéer om vad projektarbetet egentligen skulle handla om.
Min klasskamrat och nära vän, Johannes Kriisa, hade inte valt sitt ämne än men fastnade för den idé som jag börjat arbeta med och vi gick samman och började Tanzaniaprojektet tillsammans.”
Johannes Kriisa och Linus Dunkers
”HT 2002 kan man säga att det riktiga Tanzaniaprojektet startade. Det var då Johannes Kriisa och jag som arbetade med projektet. Än hade vi ingen aning om vad vi egentligen skulle göra. Vi fick Gunnel Lindgren som handledare eftersom hon hade kontakt med Kennedy Kisanga i Tanzania.
Vi började med att ta kontakt med olika föreningar och skolor som kunde hjälpa oss att komma igång. Vi hittade tillslut en kontakt på Gripenskolan som hade mycket erfarenhet inom Tanzaniaprojekt. Det var Jan Wreeby som bjöd in oss att komma på besök. Passande nog så var också 3 utbytesstudenter från Tanzania på besök vid detta tillfälle så vi fick möjlighet att fråga dessa om situationen i Tanzania och vi började drömma om olika områden som vi kanske kunde hjälpa till med.
Det blev en lång intervju med resultatet att vi beslutat oss för att arbeta med Vattenprojekt.
Från och med denna tidpunkt fram tills slutet av HT 2002 så arbetade vi med att samla material från vattentekniker, vattengeologer, grossister, Kennedy och många andra. Vi skapade oss en databas med information som senare blev användbar i det kommande Mvuleni Water Project.
Men efter en tid så tog det stopp… Vi hade haft en hel drös med möten och flera hundra e-mail, allt dokumenterat i loggbok och utskrivet samt arkiverat. Vad skulle vi nu med allt det här till om vi ändå inte hade något riktigt projekt?
Vi hade ett krismöte med Gunnel och en nära vän till henne, Berit Nordmark. Under det mötet så kom tankarna kring Agape Learning Center upp. Berit berättade nämligen att Kennedy just då arbetade med att bygga en skola som finansierades av främst Danderyds Församling. Vi blev mycket intresserade av detta projekt som lät lite mer ”praktiskt genomförbart”. Så här tog projektet en helt ny riktning.
Den nya idén var att samla in datorer och skicka till Tanzania. Det verkade lättare och vi började genast ta kontakt med företag, kommuner, organisationer och så vidare. Vi tog också kontakt med PMU som kunde skicka allt till Tanzania med båt transport. Dessvärre så kostar ju transporten en hel del och det var också viss utrustning som måste köpas in. Därför så var vi tvungna att på något sätt samla in pengar.
Pengar frågan löstes på 4 sätt.
1. Planering, träning och genomförande av insamlingskonserter.
2. Finansiellt bidrag från Lions.
3. Finansiellt bidrag från Danderyds Gymnasium.
4. Finansiellt bidrag från Danderyds Församling.
Konserterna blev succé och var helt genomförda utan hjälp från lärare. Det var egentligen ett projekt i bara sig att repetera och sammanställa hela showen. Under pausen sålde vi kaffebröd som skänkts av ICA Stop och även tyger och hantverk från Tanzania.
Nu hade vi både samlat in pengar, samlat in datorer och ordnat med transport till Tanzania. Men något kändes inte riktigt rätt. Allt arbete vi lagt ner på vattenprojektet, var det förgäves?
Nej, det ville vi inte så vi beslutade oss för att starta en förening. Föreningen fick heta D.G.U. som stod för Danderyds Gymnasiums U-landshjälp. Möten med rektorn och med den föreningsansvariga David Sauter ledde fram till att föreningen registrerades som en lokal förening på Danderyds Gymnasium. Vi skapade stadgar om hur styrelsen skulle arbeta och vad föreningens uppgifter var. Vi startade föreningens bankkonto och skapade kontakter med andra lokala föreningar som arbetade inom samma område.
Men fortfarande så kändes det inte som om projektet var slutfört. Vi hade ju fortfarande aldrig besökt Tanzania. Vi fick inget finansiellt bidrag för resa så det var bara att arbeta för att samla pengar. Jag arbetade på en ICA-butik och Johannes på McDonalds. I början av april 2003 så kom jag, Johannes, Gunnel och David iväg till Tanzania för att möta Kennedy på plats i hans hemland…”
Klicka här för att läsa om den första resan till Tanzania
