Dag 53-54 (torsdag-fredag): Lite tråkiga sidor av Tanzania

Torsdag
Vi hade en lugn morgon och förmiddag hemma och tog oss vid lunch in till stan där vi åt på ett litet café vid Nakumatt. Vi tog varsin kycklingsallad, den hade mycket sallad men lite kyckling… Efteråt handlade vi lite på Nakumatt innan vi tog oss hem igen. Linus åkte en kort stund senare till Agape för att jobba på internetcaféet medan jag arbetade med andra saker hemma.

DSC02390
<3

På kvällen åkte vi tillsammans med Thomas och Jacque till en kinarestaurang. Den låg mitt ut i ingenstans och den såg inte mycket ut för världen varken på in- eller utsidan. När vi fick maten var vi dock alla väldigt nöjda de första tuggorna men sen blev det väldigt mastigt… För mycket salt, socker eller peppar i alla rätter. Hursomhelst var det en trevlig stund och som många gånger förut kommer man lätt in på skillnader mellan Sverige och Tanzania och det är alltid lika intressant. Sådant som är så självklart för oss är helt främmande för dem. Vi pratade bl.a. om hemkörning av pizza som är så självklart för oss men här finns det ingenting som heter hemkörning (”wow! funkar det verkligen? hur går det till?”). Sedan finns det saker som man tänker inte finns här i Tanzania som vi har i Sverige. Men jo, Big Brother går på TV här också. Roliga samtalsämnen hur som helst 🙂

Fredag
På morgonen åkte vi till gymmet men då ingen dalla dalla kom som gick åt rätt håll hoppade vi på en tuk-tuk som åkte förbi. Det finns inte så många tuk-tuk här (det är rätt nytt) så jag tycker det är kul när man väl får tag på en. Både den här gången och förra gången vi åkte var det förare med handikapp som körde. Den förra hade inga fungerande ben och skötte bromsen med händerna och den andra hade bara en arm. Fascinerande och se hur bemästrar alla situationer, jättebra förare är dem och det känns bra att stötta deras business.

Efter träningen gick jag och Linus upp till stora vägen för att ta en dalla dalla hem. Detta händer: En dalla dalla åker förbi och vi frågar inkastaren om den ska till Kiboroloni. Ja, svarar han och vi hoppar in. Senare (när vi redan sagt flera gånger var vi ska) visar det sig att den inte alls åker åt det hållet och istället in mot stan. Då börjar irritationen och ilskan växa i oss. Det är en sak som är så jävla (ursäkta) irriterande här och det är när folk försöker lura oss bara för att vi är vita. Det var liksom inte första gången. Vad tror dom egentligen? Skulle vi inte märka att vi åker nån annanstans? Linus blev i alla fall skitarg och skrek på inkastaren på swahili och lyckades få tillbaka våra pengar. Ni som känner Linus vet att han inte blir arg speciellt ofta så det märks när han blir riktigt arg. Och det irriterar såklart mig också. Ingen ska behöva bli annorlunda behandlad på grund av att man har en annan hårfärg eller är besökare. Suck…

Tillslut kom vi i alla fall hem efter dalla dalla-byte i stan och vi duschade och gjorde iordning oss. Efter det gick vi in till stan med lite smutstvätt och lämnade det hos kemtvätten Mr White (kul namn tycker vi). Bredvid ligger Chris burger så vi tog vår lunch där innan vi gjorde lite ärenden. När vi gjorde dessa mötte vi en man som driver en butik och han berättade att han blivit rånad för någon vecka sedan. Rånarna hade tagit sig in i hans butik, pepparsprejat honom, misshandlat honom på kontoret och så rånat hans butik. Vi blev fruktansvärt ledsna och berörda när vi fick höra detta. En oskyldig, snäll man som kämpar med sin business och blir utsatt för det här. Det värsta är dock att det tanzaniska systemet verkligen inte funkar i dessa lägen. Han kan inte få ut något på försäkringen och han kan inte polisanmäla de som gjorde det på grund av att, som han förklarade, gör man det så blir man mördad. Det är ligor och organiserad kriminalitet det handlar om här. Det finns många fina, bra och saker med Tanzania men här har ni exempel på sådant som inte fungerar så bra.

Hursomhelst, vi tog en promenad till Coffee shop för att ta en kopp te och en kaka. Varje gång jag kommer dit tycker jag det blir så påtagligt att konkurrensen hårdnar i Moshi. För tre år sen var det i princip alltid fullt på Coffee shop med gäster men nu öppnar det allt fler västerländska caféer och restauranger. Vi hade i alla fall en lugn, härlig stund med te, kaka och en dagstidning på engelska. Innan vi gick hjälpte Linus personalen med deras trådlösa internet som KiliCom har installerat. Sedan gick vi till KiliCom där vi spenderade eftermiddagen och en bit av kvällen. Linus och Thomas håller på att fixa med en stor server som vi har skickat från Sverige. Kvällen var sedan lugn med hemlagad middag och film.

DSC02396
På Coffee Shop

DSC02402
Två nördar i ett serverrack 😉

Kommentarer inaktiverade.